Visst är det lite konstigt, när någon som är en så nära ändå kan vara så långt borta ... Och hur mycket man en försöker så kommer man inte närmre utan bara längre ifrån. Själv klart respekterar man den personens privatliv och det är inte så att man vill träffa den varje dag och ta all dens tid, Absolut inte! men dom gånger man försöker är det alltid som att det inte räker till och då är frågan ska man vara mera på eller ska man vara mindre än vanlig.

(Vanligt är när man frågar då och då inte varje dag eller tjatar var enda gång man ses, det kan reta gall feber på vem som helst) En vill ju inte tappa kontakten men det är inte lätt att hålla någonsom helst kontakt med någon om allt hänger på en själv. Man blir till slut trött på att fråga och fråga och fråga, när det ända svar man får är "nej kanske en annan gång" eller "Ja det kanske vi kan göra" då kommer nästa fråga .... NÄR TUSAN ÄR EN ANNAN GÅNG!!!!!!!!!! ..... *host* 

 

Det är så tillslut att man ger upp, för hur mycket du än frågar och hur mycket tålamod och kärlek du än har för den personen och respekt för dens privat liv och vill inte alls störa .... så orkar man inte ... man gör det bara inte ... å samtidigt vill man inte ge upp, Man VILL fortfarande ha kontaken Man VILL fortfarande ses och umgås och göra saker tillsammans, men om igen när man tar nya krafter och försöker igen, och fortfarande får samma svar känns det lite hopplöst =P